För någon timma sedan bestämde jag mig för att jag inte kör i morgon. Jag är inte 100% frisk, jag är ung och det kommer fler mästerskap. Beslutet var inte svårt att ta, ända sedan jag började känna mig hängig har jag misstänkt att jag skulle få lov att skippa den, och när jag provade att köra på idag kände jag direkt att det inte var någon idé. Det var inte frågan om jag skulle kunna åka bra eller inte, utan mer om jag skulle ta mig runt och vilka bakslag jag skulle kunna råka utför. En sjukdom kommer så lätt när kroppen är i topptrim, det är innget någon kan rå för och var det kommer ifrån kan man disskutera i oändlighet, för ingen vet svaret. Det enda jag vet är att jag (och resten av laget) gjort allt som stått i vår makt för att hålla oss friska, krya och starka, men ändå är oturen framme. Så är det bara!

Nog om det.

Än finns det tävlingar kvar i världscupen, och sedan fjolårets ”trista” säsongsavslutning är jag fylld av energi att få avsluta denna säsong i topp!

Viket OS det varit, det är svårt att få första trots att det gått ett par dagar.. Jag har TVÅ silver, helt sjukt!! Var kom de ifrån?

När jag för fyra veckor sedan åkte hit, drömde jag om att slåss om medaljer men jag visste att jag skulle få lov att ha en toppendag för att lyckas. Jag tänkte att jag nog skulle kunna få åka hem med en medalj, från den långa stafetten, men någon individuell medalj vågade jag inte hoppas på!

Efter första loppet var jag som i chock, jag var chockad över att jag kunde känna mig besviken över en fjärde plats, men jag var besviken. Då insåg jag hur mycket jag verkligen ville ha en medalj.

Inför pursuiten var jag lugn och lagom laddad, jag visste hur jag ville ha loppet och jag visste att jag skulle få lov att kämpa! När jag så gled in på upploppet som två, då var lyckan total! Jag fick en medalj, jag hade lyckats!!

Att vi skulle slåss om medaljerna på teamsprinten var vi medvetna om, men i en sprint kan allt hända och vi fick förlita oss till vår plan, det var inget annat vi kunde göra. Köra hårt, hålla oss på benen, göra stensäkra växlingar och bara ha kul! Det gjorde vi, och resultatet: ÄNNU ETT SILVER!!!

Men trots att det mesta har präglats av lycka och framgång detta OS, har jag mött motsatsen väldigt nära också. Jag har sett ett mästerskaps baksida och förstått hur hårfin gränsen mellan total lycka och total besvikelse är. Jag har lidit med Emil och gjort det som stått i min makt för att ge stöd och support, och samtidigt använt mig av hans besvikelse och omvandlat det till revanschlust för ”teamet Anna och Emil”. Det är så vi hanterar motgång, en annan gång kanske det är jag som är besviken, därför är det viktigt att stötta varandra och finnas för varanda i både med och motgång!

Vi är sugna och laddade till tusen för att få forstätta fajtas och slåss om toppen i världscupen, det krävs mer för att knäcka oss!

Detta OS är det häftigaste jag varit med om och jag åker härifrån fylld med positiv energi, nya erfarenheter och TVÅ SILVER!!

Jag vill tacka alla som stöttat oss, på ett eller annat sätt, genom sms, kommentarer på hemsidor, facebook, mail, support ut med spåret och alla ni där hemma framför ”dumburken”! TACK TACK TACK!!

Jag vill tacka alla våra fantastiska ledare, våra ovärderliga vallare, SOK-teamet som ser till att allt fungerar, alla volontärer som alltid möter oss med ett leende på läpprna.. Ja, alla som på något sätt funnits här under detta äventyr!

Och inte mist vill jag tacka min familj, min släkt och mina vänner! Och tack Emil för att du delade detta äventyr med mig, men detta var bara ett av många som kommer!!

Nu håller jag mina tummar och tår för tjejerna i morgon och herrarna på söndag!

Det har varit ett helt fantastiskt Olympiskt Spel!!

Men nu vill jag faktiskt hem, hem till lite vardag tillsammans med Emil!

 (Då blir det en stor godispåse, med massvis av färgglada godisar och lakrits… Mmmm…)

/Anna

PS. Jag hoppas ni fortsätter följa oss i framtiden, här på min blogg eller de andra skidåkarnas bloggar, för vi är ett landslag i frammarsh!! DS.

Detta inlägg postades fredag 26 februari, 2010 kl 22:35. Du kan följa svar via RSS 2.0 flödet. Du kan lämna en kommentar, eller en trackback från din egen sida.