Efter en hektisk helg, med firanden både här och där, är jag nu äntligen hemma i Östersund. Uppkrupen i soffan, mätt och belåten, medan jag tittar på när grabbarna spelar Wiie. Det är otroligt skönt att få lite vardag efter så många veckor borta… Bara det att få laga sin egen mat, sova i sin egen säng är underbart!

Men jag måste ju berätta om mina firanden!!

Bara en timme efter målgång på StafettVasan fick jag gå upp på scenen vid Vasaloppsmålet i Mora. Där blev jag firad av både den ena, den andre och den tredje. Helt otroligt hur det verkar ha engagerat folk!! Så där lagom trött for vi vidare till ishallen där både jag och Emil fick ta emot publiken jubel innan matchstart. Och som grädde på moset fick jag ”Medlemsskap – for ever” i Mora IK (vilket betyder att jag får gå och se alla matcher) plus och både jag och Emil fick mottaga Mr Simons signum: ett par träskor! :) Ojoj! Tack så mycket! Sen for vi, två trötta skidåkare, hem till Orsa där vi damp ned i köket och inväntade middag… Att somna var inte svårt den kvällen kan jag säga!

På lördagen hade vi vilodag, och hela förmiddagen tog vi det lugnt. Men på eftermiddagen var det dags för nästa firande, det som det varit mer hemlighetsmakeri kring: firandet i Orsa! Innan jag skulle åka ned, ringde mamma och sa ”du måste åka en annan väg, det är så mycket folk”. Jag trodde inte på henne. Men när jag började närma mig det lilla torget så jag till min stora förvåning att det var fullsmäckat med folk!! Och för er som inte vet, så är Orsa inte så stort… Det bor nog ca 7000 personer i kommunen men i självaste Orsa bor det inte särskilt många! Jag ljuger inte om jag säger att det var nästan 1000 personer där!! Helt otroligt! Och vilket firande det sen blev, med sång, utmärkelser, intervjuer och men framförallt massa glada människor! Så härligt! Om ännu en gång blev jag överraskad hur många som verkar ha berörts… Det är nog tur att jag har varit så bortkopplad från verkligheten ett tag, så jag själv har hunnit haft lite tid att smälta det hela! hur skulle jag annars ha kunnat ta in allt detta?!

Medaljerna ligger på hyllan, jag tittar på dem någon gång då och då, men framför allt kommer jag ihåg känslan från veckorna där borta! Det är något jag kommer att bära med mig för alltid!!

Men nu är det dags att ladda om på riktigt, tävlingssuget finns där, lite revanshlusta från den snörpliga avslutningen finns där… Lite jetlaggad är jag ännu, formen vet jag inte hur den är men jag känner mig ändå redo och sugen på att komma in i hetluften igen och jag hoppas ni där hemma, framför tv:n eller datorn, också är det, för nu kör vi!

Emil far i morgon, han tävlar på torsdag… Om jag kommer vara nervös, oh ja!!

/Anna